VÅRTERMINEN 08
Denna termin, den sista vårterminen i nian på Malmaskolan har varit så sjukt jobbig och jag har rent ut sagt stressat ihjäl mig. Den har gått fort men den var hemsk och plågande. Inte nog med att skolan och lärarna öööste ner läxor, skrivningar, hemtentor och uppsattser i våra famnar så prickade jag in en hel del själv i almenackan med.
På sportlovet åkte jag med familjen till Åre och körde gärnet ur backarna, jag älskar att åka slalom. Där gick jag en kurs eller snarare skidskola. Jaha(?) tänker ni, kan hon inte åka? Jo, jo men det var för röda och svarta backar den var inriktad på. Jag lärde mig en hel del ny teknik och det var mycket roligt.
Vid Påsklovet började det att bli ännu mera stressigt och tiden började att hetta till. Jag drog i väg med Josefine till Katrineholm på agility tävling där jag och baccus tog hem vår första vinnst, mycket stolt och glad.
Nu efter lovet kom det ny planeringar i varje ämne och jag rös då jag såg alla inlämnings datum. Fortfarande har jag inte lärt mig konsten att inte skjuta upp saker och ting. Och ändå är jag så jävla ambitiös sista kvällen. Tex. Hemtenta i miljökunskap hade vi ju några veckor på oss som jag spenderade till att oroa mig för allt som ska lämnas in och samtidigt pricka in mer saker i kalendern. Dagarna drar i ihop sig och jag börjar bli riktig spänd. Pågrund av stressen så glömmer jag också bort inlämnings datumet och dagen innan för panik då jag får höra att det ska in imorgon. Jag går snabbt hem för att sätta igång på en gång på eftermiddagen nu kan jag verkligen inte skjuta upp det längre. Men hela eftermiddagen sitter jag och är arg på mig själv för att jag satt mig i denna sitts. Frammåt kvällen börjar jag att kunna skriva då 'dead line' hörs i mitt huvud. Vid ett, två tiden är jag färdig med hemtentan och veckan senare får jag betyget MVG.
Tror ni att jag blir glad för MVG:et då? Det är inte värt det. Inte för mig, när jag gör så här mot mig själv, det är inte värt den prestasion på mig själv och min kropp och det är inte värt det att utsätta sig för det.
Det är klart det är värt ett MVG för er som inte lider av er prestasion. Bra jobbat!
Men när jag sitter där på kvällarna kan jag ändå inte göra det slarvigt jag lägger ner all min ork och kraft för att det ska bli bra. Jo, det hade väl varit ok om jag inte hade mått så dåligt i veckor innan.
Nu måste jag väl ändå lärt mig av mina misstag och inte ta så hårt på arbetena och tänka på mig själv istället?
Nejdå! Terminen rullar på och jag fortsätter med min dåliga "studie teknik"
Polen resan blir av till Auschwitz - Birkenau, och man får se saker som verkligen har betydelse!
Frammåt Maj månad börjar även agility sessången att ta fart och skol arbetena dras ihop med sista prov och sista testen på vad ni kan.
Sista veckan närmnar sig och alla börjar att visa upp sin goda sida - som man vill att de andra ska komma ihåg kasnke...
medans jag går och oroar mig för allt!
Näst sista veckan har jag väldigt mycket kvar att göra. I två år har jag stressat i två år har jag pressat mig själv, så nu är det sista, nu gör jag dessa arbeten sen är det slut. Ja jag har klarat det förrut att göra det under hemska förhållanden men det pallade jag inte mer. Jag fick feber, det har jag fått förrut av stress, kroppen ville verkligen säga ifrån på allvar. Det funkar inte en hel vecka att gå i skolan utan sömn och skriva inlämnings uppgifter på nätterna. Ändå så fortsatte jag att pressa mig själv, tvinga mig själv att klara av det. Det gick inte, jag hem från skolan och grät och tryckte ned mig själv för att jag har varit så dum. Febern steg och nu var jag sjuk. Mamma sjukanmälde mig och pratade med lärarna.
"Räcker det inte de som hon har gjort under dessa terminer?" Jo det gjorde det, jag skulle inte få ig i nått ämne eftersom jag såklart uppnått målen.
Så jag var hemma och sjuk. Vilade upp mig och försökte att intala mig att det är okej att jag är hemma, jag skolkar inte och jag har inte gått med förlust. Okej jag är en tävlings människa men ribban måste ligga på en rimlig höjd.
NU JÄVLAR ÄR DET NOG ! ! !
Först så tänkte jag att gå i Småland på gymnasie, Värnamo, Stora Segerstad's Naturbruks gymnasie det var typ av hundgymnasie men man fick mycket mera utbildning från NV, så där skulle jag få all behörighet och alla merit poäng man kan få när man söker in till Veterinär utbildning som jag vill.
Men nej, nej nej för att komma in där måste man ha 20.0 asså MVG i ALLA ämnen + en jeklans tur!
Vaddå ska jag bo där nere i småland med press på mig själv att ha top betyg i alla ämnen med den studie teknik jag har och inte ens ha stöd från någon? Hallå nej det går ju inte, jag var tvungen att ändra rikt linje och jag inte vill fortsätta så här!
Så jag bestämde mig för att gå på Forshaga (nära karlstad) Hundsportsgymnasium. Där har jag ju fortfarande hund inriktningen och i sverige där det är som mest vad jag har förstått och ingen press på mig själv att jag ska ha höga betyg för jag kan ändå plugg upp dem sen ifall jag skulle villja söka till veterinär utbildning. Så får jag ju läsa om det jag älskar allra mest - hundar! Det tycker jag låter som en skön inställning, så ligger ju inte Forshaga så jätte långt hemmifrån heller.
Ska hon flytta tänker ni, hon som inte ens klarade av grundskolan på ett hälsosamt sätt?
Ja, det tänker jag för att jag bestämt mig för att ändå min syn, -och det ska jag!
Nu är det i alla fall sommar lov och det är jag överlycklig för, jag och baccu ska tävla massa agility i sommar!
och om jag inte kommer in i forshaga så går jag väl på Ulliv, Köping istället!
På sportlovet åkte jag med familjen till Åre och körde gärnet ur backarna, jag älskar att åka slalom. Där gick jag en kurs eller snarare skidskola. Jaha(?) tänker ni, kan hon inte åka? Jo, jo men det var för röda och svarta backar den var inriktad på. Jag lärde mig en hel del ny teknik och det var mycket roligt.
Vid Påsklovet började det att bli ännu mera stressigt och tiden började att hetta till. Jag drog i väg med Josefine till Katrineholm på agility tävling där jag och baccus tog hem vår första vinnst, mycket stolt och glad.
Nu efter lovet kom det ny planeringar i varje ämne och jag rös då jag såg alla inlämnings datum. Fortfarande har jag inte lärt mig konsten att inte skjuta upp saker och ting. Och ändå är jag så jävla ambitiös sista kvällen. Tex. Hemtenta i miljökunskap hade vi ju några veckor på oss som jag spenderade till att oroa mig för allt som ska lämnas in och samtidigt pricka in mer saker i kalendern. Dagarna drar i ihop sig och jag börjar bli riktig spänd. Pågrund av stressen så glömmer jag också bort inlämnings datumet och dagen innan för panik då jag får höra att det ska in imorgon. Jag går snabbt hem för att sätta igång på en gång på eftermiddagen nu kan jag verkligen inte skjuta upp det längre. Men hela eftermiddagen sitter jag och är arg på mig själv för att jag satt mig i denna sitts. Frammåt kvällen börjar jag att kunna skriva då 'dead line' hörs i mitt huvud. Vid ett, två tiden är jag färdig med hemtentan och veckan senare får jag betyget MVG.
Tror ni att jag blir glad för MVG:et då? Det är inte värt det. Inte för mig, när jag gör så här mot mig själv, det är inte värt den prestasion på mig själv och min kropp och det är inte värt det att utsätta sig för det.
Det är klart det är värt ett MVG för er som inte lider av er prestasion. Bra jobbat!
Men när jag sitter där på kvällarna kan jag ändå inte göra det slarvigt jag lägger ner all min ork och kraft för att det ska bli bra. Jo, det hade väl varit ok om jag inte hade mått så dåligt i veckor innan.
Nu måste jag väl ändå lärt mig av mina misstag och inte ta så hårt på arbetena och tänka på mig själv istället?
Nejdå! Terminen rullar på och jag fortsätter med min dåliga "studie teknik"
Polen resan blir av till Auschwitz - Birkenau, och man får se saker som verkligen har betydelse!
Frammåt Maj månad börjar även agility sessången att ta fart och skol arbetena dras ihop med sista prov och sista testen på vad ni kan.
Sista veckan närmnar sig och alla börjar att visa upp sin goda sida - som man vill att de andra ska komma ihåg kasnke...
medans jag går och oroar mig för allt!
Näst sista veckan har jag väldigt mycket kvar att göra. I två år har jag stressat i två år har jag pressat mig själv, så nu är det sista, nu gör jag dessa arbeten sen är det slut. Ja jag har klarat det förrut att göra det under hemska förhållanden men det pallade jag inte mer. Jag fick feber, det har jag fått förrut av stress, kroppen ville verkligen säga ifrån på allvar. Det funkar inte en hel vecka att gå i skolan utan sömn och skriva inlämnings uppgifter på nätterna. Ändå så fortsatte jag att pressa mig själv, tvinga mig själv att klara av det. Det gick inte, jag hem från skolan och grät och tryckte ned mig själv för att jag har varit så dum. Febern steg och nu var jag sjuk. Mamma sjukanmälde mig och pratade med lärarna.
"Räcker det inte de som hon har gjort under dessa terminer?" Jo det gjorde det, jag skulle inte få ig i nått ämne eftersom jag såklart uppnått målen.
Så jag var hemma och sjuk. Vilade upp mig och försökte att intala mig att det är okej att jag är hemma, jag skolkar inte och jag har inte gått med förlust. Okej jag är en tävlings människa men ribban måste ligga på en rimlig höjd.
NU JÄVLAR ÄR DET NOG ! ! !
Först så tänkte jag att gå i Småland på gymnasie, Värnamo, Stora Segerstad's Naturbruks gymnasie det var typ av hundgymnasie men man fick mycket mera utbildning från NV, så där skulle jag få all behörighet och alla merit poäng man kan få när man söker in till Veterinär utbildning som jag vill.
Men nej, nej nej för att komma in där måste man ha 20.0 asså MVG i ALLA ämnen + en jeklans tur!
Vaddå ska jag bo där nere i småland med press på mig själv att ha top betyg i alla ämnen med den studie teknik jag har och inte ens ha stöd från någon? Hallå nej det går ju inte, jag var tvungen att ändra rikt linje och jag inte vill fortsätta så här!
Så jag bestämde mig för att gå på Forshaga (nära karlstad) Hundsportsgymnasium. Där har jag ju fortfarande hund inriktningen och i sverige där det är som mest vad jag har förstått och ingen press på mig själv att jag ska ha höga betyg för jag kan ändå plugg upp dem sen ifall jag skulle villja söka till veterinär utbildning. Så får jag ju läsa om det jag älskar allra mest - hundar! Det tycker jag låter som en skön inställning, så ligger ju inte Forshaga så jätte långt hemmifrån heller.
Ska hon flytta tänker ni, hon som inte ens klarade av grundskolan på ett hälsosamt sätt?
Ja, det tänker jag för att jag bestämt mig för att ändå min syn, -och det ska jag!
Nu är det i alla fall sommar lov och det är jag överlycklig för, jag och baccu ska tävla massa agility i sommar!
och om jag inte kommer in i forshaga så går jag väl på Ulliv, Köping istället!
ÄNTLIGEN SOMMARLOV!
~
Veronica Wihman
Malmaskolan 1999 - 2008
Malmaskolan 1999 - 2008
Kommentarer
Postat av: Alicia
Gumman. Klar du kommer in på Forshaga, jag har aldrig tvivlat en sekund på dig. Se grundskolan som en lärdom, nu vet du hur du ska göra för att slippa stressa ihjäl dig. Ta del av det du har varit med om och förändra det till gymnasiumet. Jag lovar, du ser dig själv som en helt annan människa.
Oj, jag börjar låta som en hjärnskrynklare.
Men du ska se när du är välkänd hundtränare eller vetrinär eller vad ditt hjärta önskar, så kommer du minnas misstagen du gjorde men ändå vara glad att du nåde dit du är.
Nej, nu ska jag gå och lägga mig. Men lova att du är stolt för den du är och jag hoppas och tror innerligt att du kommer in på det gymnasiumet du vill.
Många pussar och kramar
Trackback
