PERFEKT

Ingen och ingenting är perfekt just nu, och samtidigt är allting Perfekt just för att det inte är det. Allt är som det ska vara och jag är så jävla glad att Perfektionisten-Veronica är död. Det kanske låter lite konstigt men det känns faktiskt så nu, och det är bra. Tack Anette, tack Baccus och tack mig själv, det här är mitt liv. Ändå är det en bra bit kvar till det.
That's it .

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0